10-17 Mars i bergen kring Cagnes Sur Mer (Nice)

Tillbaka på trainern efter en fantastisk vecka på Rivieran…Hela veckan bjöd på 15-17 grader samt sol. Perfekt väder för klättringar och plattkörning, om än något kyligt i de oändliga nedförslöporna. Med på resan var undertecknad, Karl Pamp (CTT) och Martin Söderlund (Södertälje CK). Vi körde totalt 7 pass i 2 block. 3 dagar hårt, lugnt pass och på det i ytterligare 3 dagar. Första dagen var något av en rivstart för bleka cykelben. Efter 20 km plattkörning var det dags för veckans första klättring… 17% från Opio till Chateau Du Grasse. Väl i Tourettes Sur Loup (373 hm) hann vi skåda UCI proffsen störta framåt i näst sista etappen på Paris-Nice. Kontrollerad körning av Sky, bevakande Bradley Wiggins totalledning. Efter snabb utförskörning hann vi även med att se målgången på strandpromenaden i Nice. Inspirerande.

Dag 2 började med kustkörning från Cagnes Sur Mer till Menton. Vi hann njuta av sol och vaktparaden i Monaco. Väl i Menton var det laddning med ASEA vatten, en smak av swimmingpool. Road Bike Action har dock skrivit upp denna dryck så varför inte provsmaka. Laddade och klara var det dags för Armstrong TDF testbacke – Col Du Madone. I princip 0-936 hm med en 7 % snittlutning. Härliga serpentiner och lika härliga miner när vi väl var uppe. Alla hade mer eller mindre maxat. Om man ändå hade en 200hm i Göteborg… Direkt till Col Du Eze och åter spana in proffsen i avslutande bergstempot. Wiggins tog hem tempot och likaså totalen i Paris – Nice. Mest nöjd verkade han vara över att också ta hem den gröna tröjan. Lagom sega inför dag tre bestämdes det att vi skulle köra rejäl distans i anständigt tempo. Denna dag bjöd således på 158 km, 1700 hm och 5h 15 min i sadeln. Lagom snitt på 30.5 km/h. Näst mest minnesvärt denna dag var vägen hem längs med Esterel bergen. Solnedgången gjorde att bergen var klarröda, kontrast till detta var det klarblå havet. Mest minnesvärt var jakten på Andy Schleck. Vi var 20 m efter när jag fick punktering. Inte poppis. Tack och lov fick vi en ny chans… En fantastisk dag.

Halvvägs in på resan togs beslutet att dag 4 skulle vara aktiv vila. En tur till Cannes och tillbaka var 2 h i solen och en härlig fika. Motvilligt fick vi sega oss upp ur stolarna på Cannes strandpromenad för turen hemåt.

Mentalt och kroppsligt tillbaka på banan var det lite av tävlingshets inför dag 5. Nu skulle Col Du Vence besegras och alla var inställda på att krama ut det sista ur varje berg under dagen. Således var det med respekt vi började att värma upp Cagnes Sur Mer till Vence (363 hm). Väl i Vence och med start utanför cykelaffären var det dags att mata. 600 hm med 6.5% i snittlutning. 9 km uppför besegras endast genom att man hittar sin egen rytm. 30 min senare var undertecknad på toppen. Kanske finns det hopp inför 2012. Härliga utförslöpor till Greolieres innan nästa klättring 600 till 1248 hm. Så höll vi på i princip hela dagen och samlade på oss 2150 hm. Avslutningen på dagen blev en brutal nedförslöpa till Gourdon. Sagolik utsikt över hela rivieran. Än bättre blev det när Andy Schleck och Bobby Julich (TDF 3:a 1998) plötsligt dök upp. Andy berrättade att han var vilsen och Bobby guidade, att han tog det lugnt, osv. En genomtrevlig kille som hade tid. Bilderna blev likaledes lyckade. Efter en sista tävlingshets till Vence var dagen i sadeln till ända.

Näst sista dagen märktes det att föregående dags pass hade lämnat spår i kropp och själ. Vi var rejält trötta. Likaväl gnetade vi oss direkt från start åter uppför Col Du Vence (963 hm). Pressade upp oss ytterligare 250 hm innan vi belönades med fantastisk fika i Andon. Stärkta av äpplekaka och kvalitetskaffe var humöret åter på topp, en stund.  Platåkörningen efter Andon är nog den absolut bästa bergen ovan rivieran kan bjuda på. I mars med 16-17 grader, sol och med snö runt omkring var det magiskt. Bidragande orsak till detta var också den totala avsaknaden av bilar. Bara vi och några cyklister. Efter 4 h började man bli mör, lagom då efter rejäl utförskörning var det motvilligt man tog sig an den sista ”lilla” klättringen upp mot Grasse (230 hm backe). Så dags började det bli disigt och kallt. Efter 4 h 45 min, 141 km och 2250 hm (29.7 km/h i snitt) var det panik att få i sig näring. Sällan har pasta imundigats under sådan tystnad. Kvällen blev inte speciellt lång.

Sista dagen… Varför inte avsluta som man började? 17% upp till Chateau Du Grasse. Denna korta 2 km klättring är plågsam med 40-27 utväxling. Karl var mentalt påtänd och gasade glatt igång. Väl uppe var det high five. Helt klart var psyket bättre med idag. Nästa backe till Gourdon (300 hm) gick av bara farten. Härlig omelette och kaffe, men inga UCI proffs denna dag. Bara 150 kinesiska turister. Nästa klättring var baksidan av Col Du Vence. Antagligen den bästa på hela veckan. Jämn och fin i 5-7 %, 550 hm. Skyddad av skog och med serpentiner. Väl i Coursegoules på 1002 hm och efter en väl genomförd Gilbert backe, hakade vi på Paris – Nice banan nästkommande 4 milen. Bästa utförslöporna på hela veckan. På skrå längs med berg, små vägar genom byar, rejäla 10-12% nerför och serpentiner all time. Full fart, kurva och upp att accelerera om och om igen. Trötta på havsnivå kom dagens överraskning. 250 hm upp. Hmmm. Lagtempo till Vence och uupps så var veckan till ända.

813 km, 10 900 hm, 28.5 h i sadeln. Undertecknad endast på TYR 55 – 2012 hel veckan. Martin Söderlund på TYR 38 – 2012 5 pass, 706 km. Mitt eget ”ofärgade” omdöme är att när väl tejp applicerats på ventiler och swisstop belägg körts in så var det full rulle, tyst och full kontroll på inbromsningar. 55 mm som klättrarhjul? Inga problem då vikten på TYR 55 är 1455 g. Utför var TYR 55 sagolikt precisa. Vid några få tillfällen blåste det upp, något man kände av minimalt. Både Martin och undertecknad körde hela veckan på RIDEA ovala klingor. En jämnare kadens uppför var mitt intryck av dessa klingor.