Albi (France) – race report och perspektiv på Master VM 2017 bana

Ibland kan man på något sätt få till det även om förutsättningarna jobbar mot en… Redan i december gjordes anmälan till Albi Gran Fondo. Med litet kvalhopp om Masters VM i Perth 2016 men mest med ambition att reka 2017 Masters VM bana. Albi sägs vara Frankrikes Toscana. Böljande vackert med mycket kultur. Väl på lördag morgonplan mot Bryssel dagen innan race var man därmed lätt förväntansfull. Nästa plan med slutdestination Toulouse började det kärva. Fransmännen hade denna gång valt att vägra tanka bränsle. SN Brussel Airlines flygkapten ropade ut att endast delar av bagaget kunde medtagas då man fick tanka fullt för retur samt fullsatt. Helt riktigt ingen cykel i Toulouse. Efter 1.5h besked om att den skulle komma söndag. När detta skrivs 16.30 söndag fortfarande ingen cykel. Tack och lov pedaler, skor och hjälm i handbagaget.

Hertz hyr inte ut bara bilar. Vänligt efter många samtal var det med gps att hitta Toulouse Giant. Väl där sjönk mungiporna. En Alu Giant Defy med 50-34 trippel i för liten storlek var det enda som fanns. Man tager vad man haver och 90 Euro fattigare för 2 dagars hyra. Detta skulle bli en reka touring tur. I Albi nummerlapp och försiktig förfrågan om ev. cykel. Fixaren där ringde och ny gps tur till Cycles Andounard. Här snackar vi guru som svetsar sina egna ramar. Efter gött tjöt där ingen förstod något så fick jag se hans heliga rum med gamla bilder och medaljer från hans bästa år. Flerfaldig Fransk mästare. Cykel efter cykel letades fram men alla var 50-34. Till och med en splitterny Look 675 fick vi förkasta. Till sist en Orbea med märklig specifikation (Selle monolink sadel bland annat). Men nu skulle det bli race!

Utan en meter testcyckling fick jag fråga snällt om torxnyckel vid start för att kunna höja sadeln. Molnen var blytunga men espresson före start skingrade funderingarna. Till start var det väl 6-700 sugna Gran Fondo rävar. Ca 150 km med en stigning om 100hm, två tuffare om 350-400hm och mestadels böljande. Ut ur Albi bra eskort men knixigt och trängsel. Tacksam att uppehåll och någorlunda torrt. Första 30 km bevisade att jag är kass att positionera mig i ett Gran Fondo. Hur jag än försökte komma fram var det tjocksmock. Inte ens gruset gick att låna. Väl i första 100hm branta backen var det full fart och redan där kom nog avgörandet. Jag flyttade fram positionen till en 100 manna klunga. Därefter mest avvaktande åkning och ärligt mådde jag rätt skit med lite kräkuppstötningar. Den oprövade sportdrycken var ny och behövde acklimatiseras. Sedan vid 55 km in i första rejäla 350-400hm backen. Mestadels åkbacke och här filter och ned i 50-60 gubbar. Tack och lov nedför snälla vägar även för en svensk. Nu började man vara en del av loppet. Fantastiska vägar genom dalar, raviner och i bra fart genom lite knixigare byar. Upp och ned. Vinden denna dag (5-6m/s) bidrog att man höll ihop denna grupp fram till nästa backe vid 90km, även den mest åkbacke och 350hm i ett första skede. Väl där på toppen drog jag en första gång, ensam. Andra gången lite hjälp. Tredje försöket skulle bli en ca 35-40 km solo TT körning. Rätt gott att krypa ihop och bara fokusera på sitt egna lidande och ej behöva parera och positionera.

Trodde att jag skulle hålla ut då lite tur med medvinden. Var dock allt annat än aero med 44cm styre, rundekrat och lågprofil och till detta touringgeometri. Allt emot de principer jag kämpat så för sista åren…Aero. Med ca 15-20 km kvar blev jag därmed upphunnen av överlevarna i min grupp. 10-15 gubbar.Så dags började det ösregna. Kylde gott. Märkte nu att mina no name 62 tpi däck inte var lämpade för kurvor. Ett litet släpp och ett större innebar att man fick jaga ikapp ur kurvorna. Pigga ben så dags så inga bekymmer annat än viss rädsla. Försökte därefter 2 utbrytningar till men resultatet skralt annat en någon föll ifrån. Så dags hade jag kört utan någon info om sträcka eller annat. Garmin i bakficka då jag snålat med att inte köpa fäste. Hade frågat fransmännen men de var till väldigt liten hjälp. Nu kom dock skyltarna upp med 5-4-3 km osv. Vid 2.5 km studsade vi in på en bilracerbana. 12-15 gubbs laddade för spurt. Jag rätt kasst till med liten tillförsikt om däckkapacitet i kurvor. Drog på i slutet och in i mitten av gruppen. Rätt nöjd att ha överlevt var det in att äta och titta till resultatlista…

Där var man inte med. Diskuterade med mina spurtkompisar som var på totalplats 31-44. Ingen Gabriel. Här brast det lite med ett ”Fan” eller ”Merde”. Studsade in i målbåset. Där hade man vänligheten att hitta mig på ett målfoto. Jag till och med log på det fotot. Chipet var dött men med målfoto blev det 4:a i 45-49 klassen – samma tid som 3:an och 2s efter 2:an. 26s efter 1:a. Totalt 35:e plats på Gran Fondot. Där mycket riktigt vinnarna hade gått i första backen när man sov/var inklämd. Vinnartiden för GF var 4.09. Min tid 4.23.12. Tyvärr VM kvalad till Perth. Så där fick man lite miniångest.

En flaska vin fick jag men ingen puss av podium damerna. Det jag lärde mig åter igen var att man inte vinner om man inte är där framme och att aldrig mer sitta på en oprövad sadel (Smärta redan efter 20 km). SN Brussel Airlines har fortfarande inte hört av sig och därmed kan jag med gott samvete slänga lite skit på dem här och nu. Positiv som jag är vill jag däremot ge arrangörerna en STOR eloge! Hjälp med cykel (Förvisso absolut inte gratis), positiv attityd, fantastiska funktionärer runt hela banan, rejäl mat efteråt med vin, lasagne, ostar, sallad, espresso, äppelkaka…Även en jersey. Allt detta för 40 EUR i anmälningsavgift. Här har ni en direkt jämförelse med ett stort lopp i Sverige…

Avslutningsvis får man säga att detta är en tuff bana som kan vara vindkänslig, har sina gallrande längre backar och inbjuder till attack med sitt böljande landskap. Kan bli ett riktigt bra VM 2017!

Orbea

Scroll to top