Publicerad

Bara Nästan…

Bara nästan. Master SM Båstad 2019

Cykling är kul. Alla fina vårpass, cykelpolare, Sverige vår och försommar, test av nya prylar… Helt enkelt fånga stunden. Minnen som är pepp när man åter sitter på trainer 7: e December 2019.

De fina ögonblicken har varit många och endast skuggats av rejäla sittsår och småknepig rygg. Smärta som ändå domnar bort allt eftersom man maler på. Ödmjuk och tacksam är det bara att buga och tacka att man haft förmånen att slita på Masters och Aktivitus knallhårda tisdagar och onsdagar. Där Void / Reck dagen i 31 grader var ett bra test på hur hög puls man kan uppnå.

Summerat all träning 2018/2019 har känslan varit att race säsongen 2019 skulle kunna bli bra. Kanske till och med den bästa. Utfallet så här långt en ljummen avslagen öl. Serie av motionslopp och race med hård körning på fel ställen. Toppat med ett gräsmattebesök någonstans i Sverige. Kass timning i kombo med trötta ben.

Examensdagar har varit Vätternrundan samt Veteran SM

Vätternrundan med Serneke Allebike sub 6.29 var en ära och utmaning att bidra till rekord. Formen stabil och schemat för vätska och näring grundligt spikad. Taktiksnacket innan race inspirerade. Omgiven av ytterst namnkunniga och kompetenta cyklister än mer taggad. Skulle adrenalinet räcka  6 – 7 h timmar?

Efter en kontrollerad start började farten att trissas upp. Att pressa 60-65 knyck på platten är sann cykelglädje. Att studsa in i det snabba ledet (700-900w), för att där öka farten 1-2 ggr (+2 – 300w) och toppa det med en egen förning gjorde första timmen till en kamp att kontrollera pulsen. Spiken efter en timme var en sista förning runt 530-550w. Som i en dimma och oändlig besvikelse ser man det goa gänget glida iväg. Från det blandat på rulle och semester med undantag för jakt på norrmän som gjorde det snabbaste depåstoppet i VR historia. 4 mil lagtempo jakt utan framgång.

Första frågan i mål var om rekordet hade slagits. En bragd med 10-man sista 15 milen. Där vind och värme inte var till någon fördel på Vätterns västra sida. Miss med 4 min, besvikelse. En oerhörd prestation oavsett!

Efter urladdningen på VR blev det två veckor att bryta ihop och komma igen för att prestera på Master-SM. VR Strava suffer score visade på 730 ngt. All time high. En hoppfull bieffekt med VR var att bygga hårdhet. Hårdhet som behövdes ånyo i Tarrasbacken.

Årets SM masterstart var ytterst kontrollerad

Direkt efter master släpp tyckte jag att det var dags att kasta loss. Utan allför mycket tryck loss med en Rocket cyklist. Fin parcykling. Där jag mest väntade på att förhandsfavoriterna skulle hinna ikapp. Strategin var att få en bra resa uppför backen i rätt grupp. Efter 1 varv kom så den perfekta 7-8 manna gruppen ikapp i mitten av backen. Bara ta hjul. På platten var det blandat samarbete där tempogubbarna Claesson och Näslund inte tvekade att ta sina förningar och mer därtill. Riktigt trivsamt.

Nedför den slingriga vägen mot Båstad gjorde jag dagens sämsta beslut. Lade mig sist i  gruppen. Trots allt bara 9 och alla med hög cykelkompetens. Torrt och klar sikt. Vid backens rot var det en kontrollerad inbromsning och fart, förutom grabbarna precis framför mig. Hann inte tänka så mycket förutom ljudet av inbromsning i svängen och därefter en rejäl vurpa för två Cellexir cyklister framför. Siktade rakt där det var öppet. Hoppade över trottoar med full bredsladd in i någon buske. Hel och ren bara trampa igång och jaga de 6-7 som hade haft fri passage. En avvägning hur hårt man skulle gå. Väl i roten på backen ikapp men småmosig. Vid backens slut med ett tapp på 10 – 15s. Frustration att man inte var bättre än så. För tjock för den jä… backen helt enkelt.

På toppen blev det därefter 3 härliga solomil utan framgång (2 varv). Upphunnen av klunga 2 med ett varv kvar. Med men inte motiverad att spurta. Hel om än kanske inte ren. Något jag ville ta med mig till fru och barn och inte kvadda i en meningslös spurt.

Summerar man SM är CK Sundet en stabil klubb

Marcus Larsson ett spurtsilver. Jimmy Balderud ett spurtbrons samt räven Jonas Gartman även han ett spurtsilver. Ånyo eloge till Gartman som körde i min klass. Åtminstone utåt oberörd och stilful cykling uppför Tarrasbacken av den gubben.  

En stor dos gubbdepp blev det som tack och lov delvis förpassades med goda vänner fredag och lördag samt ett härligt sommar distanspass med Torslanda eliten på söndagen. Jag bidrog försiktigt med någon förning, där den sista förtjänstfullt fick med oss i tid på Kornhallsfärjan…

Säsongen framöver?

Tja, äta mindre kakor (storlek) och godis. Hitta in i gymmet igen. Upptäcka helt nya vägar i Italien och vårda de nära och kära. Mikroskopisk tanke om Masters NM men frågan är hur man hittar till Åland. Kanske låta det vara ett rent Stockholms DM. Ta fram tempo cykeln och ge tempo Master SM en ordentlig chans. Kanske.

Bild: Kjell Bengtsson – Master SM Båstad 2019