En skaplig upptakt på race säsongen

Nu när antalet gråa hår är heltäckande och minnet sviktar får man ta det efter bästa förmåga och i kronologisk ordning…

Väl hemma efter France har det varit frisk kropp. Stabila onsdagspass med Aktivitus har varvats med lite längre pass på helgerna med CK Sundet. CK Sundet som jag representerar och har existerat i 7 månader. Nu plus 70 glada medlemmar och i mitt tycke den snyggaste stassen. Mannen bakom det mesta är Marcus Larsson. En synnerlig trevlig och otäckt jobbig elitgubbe cyklist. Förutom klubb har Marcus även snöat in mig i watthypnos. Stolt ägare till två Power2Max som har varit tyska wunderwerk. Bra är att börja med watthysteri vid 46 års ålder. Då har man liksom en lagom referensram som kanske håller i några år till.

Nåväl. Tävlingssäsongen på hemmaplan trevade igång i och med Göteborgsgirot. Jag vet, ett motionslopp. Förklara för arrangörerna vad som händer om det erbjuds nummerlappar och tidtagning…Krasst är Girot ett lopp med massa potential. Som arrangör måste man snarast inse att man cyklar 3 ggr löphastigheten, därmed gör det oftast 3 ggr mer ont när ngt väl händer. Att samtidigt släppa loss 1600 cyklister på uppgrävda cykelbanor är inte helt finemang. Tänk till om ambitionen är att samla 5000 cyklister. Väl bortanför kaoset och i klunga två (omedveten om en klunga ett) flöt det på fint. Höjdpunkten blev gruspartiet genom Skatås. Full fart och en härlig damm dimma. Lite som Paris Roubaix. Nästan gåshud där. Hur det gick? Riktigt bra men som sagt vi snackar om ett motionslopp.

Redan helgen efter den 11 maj var det lite mer naturnära i Kungälvsrundan. Också ett motionslopp men skenet bedrar. När Mc släppte fältet vart det lite funderingar innan Viktor Torstensson anno 2014 gjorde det han mestadels nötte in under 2013. Yepp, en utbrytning. Själv var man nyvaknad, trött och småirriterad på Rollsbos stolthet. Ohyfsat att ej låta frukosten sjunka in. Således i första backen gick jag max för att brygga. Fick med mig Marcus Larsson, Staffan Sandblad och några andra CK Sundet starkingar. Väl med Viktor började Marcus elda på. Nästkommande 10 km genom Svartedalen på liten väg dundrades fram med 49 km/h i snitt. Då var vi 6 man och rejält loss. I princip var detta det mest dramatiska och in i spurten var Marcus obeveklig. Staffan och därefter jag. Kungälvsrundan börjar verkligen bli en riktig favorit. Bra organiserat, tydligt, fantastiskt vackert! Hoppas fler inser detta 2015.

12 maj vart också slut i lager för Tyr C55. De hade sålt 3:1 jämfört med Tyr C38. För oss var det en rejäl överraskning jämfört med åren innan och med tanke på leveranstider så är feb 2015 nästa datum när vi åter har dem i lager.

Så här dags i maj började man smyga in lite tempo pass. Med Viktor och Marcus behövde man inte vara orolig kring kvalitet. Skillnaden i år var dock en hel och starkare kropp. Lidandet blev lite mer kontrollerat. Krasst krävs det ett antal längre TT pass för att nöta in en obekväm position till att bli hyfsat bekväm. Ett första försök i halvkass vind på vår 10 km teststräcka (Strava ”Diserödstempot”) i mitten av maj var lovande. 49.1 snitt med rejält anständiga watt. Felt DA1 som är mitt nya redskap för året är spot on. Ett nytt försök 8 juni innebar ngt bättre förhållanden men gubbsega ben. 50.9 snitt. Viktor T som siktar på att överraska några elitfjun på SM var nu snabbast med ett 52.5 snitt.

Kinnekulleloppet i Seniorklass. 7 ggr uppför en 180hm – 2.4 km kulle. Rätt odramatiskt och bara jobbigt. Om allt funkar. I detta fall första och sista gången på 20 år släppte vajern till bakväxeln. Detta efter 1/2 av första backen. 3 min senare med med rejäl 1 kg lånad insex klump i ryggfickan började den hopplösa ensamjakten. I mål en bra bit efter huvudklunga. Ett bra träningspass med 300 snittwatt i 2.5h. Glädjande vart att Staffan och Marcus hade kört riktigt bra och att Anders Andersson i sin debut kämpat sig igenom! Detta på en bana som passar dessa grabbar rätt illa.

Därmed var man framme vid en av årets toppar. UWCT Masters VM kval i Köpenhamn. Med fru, två döttrar, två cyklar var det 3 dagar Köpenhamn som hägrade. Döttrarna delar inte alls cykelintresset utan var mest spända på den utlovade shoppingen. 12.17.00 Drog jag iväg i rymddräkt och struthjälm. Lugn i mig själv trots bara 20 min uppvärmning. Litar man på formen är det bättre att fokusera på uppgiften. Efter 6 min uppför och kant- & motvind var jag ikapp norrmannen (30s) som slutade 7:a i min klass. Så dags var banan bara kraft och ingen teknik. Väl i skogen insåg man att normannens 2 dagar rekognicering hade vart bra. Han bara susade fram i tempoställning genom svängarna. Omkörd och på behörigt avstånd. När väl banan blev rakare vart det bara att blåsa förbi. Sedan bara ett lidande. I mål som 3:a utav 100 h45-49. 44.3 km/h snitt och pallen verkade inom räckhåll, tills en sen dansk sladdade in sig före mig med behöriga 15 s. 4:a. Totalt 15:e utav 460 oavsett ålder på detta världens största tempolopp. Hade inte kunnat ta ut mer i kraft då jag under nästan 35 min hade en snittpuls på 185. Detta var 95% av mitt max som är 195. Tekniken på loppet är en annan femma.

Glad som man därefter var tog man det mesta med ro…På lördagen klippte jag mig. Slank in på ngt som verkade seriöst. Gubben som skulle klippa bjöd på nubbe eller rom. Jag tog det senare. Sedan körde han igång. En mer skakig hand har ej skådats. Med båda öron i behåll men skevklippt fick man snällt be om korrigering två ggr. Avslutade sedan själv lite när han ragglat iväg. Väl tillbaka till fru så fick man ändå kommentaren ”Det är lite snett”. Inköpt sax och snäll fru.

Söndagen var 150 km linjelopp. 1000 stinna danskar och en och annan svensk. Uppdelat i åldersklasser, innan start i en gröt och samtidig start med masterbil i 14 km. Jisses vad danskarna är grymma på cykla på cykelbanor, skrika, dundra in i refuger och allmänt aggressivt ge sig hän cykelsporten. Här snackar vi cykelkultur för de hårdaste av hårda. Mitt bidrag var att brygga en utbrytning efter 25 km. Med 600 i svansen. Sedan var det 130 km positionskamp. Inga backar, ingen vind och ett snitt på runt 43 knyck. Det enda som delade upp klungan var en massa vurpor. Själv i diket 2 ggr och en gång i princip klättrande över en hög av cyklister. Med 10 km kvar var man ovetande om ngn utbrytning med 8 man. Istället front i 200 manna gruppen. En ambition om bra position innan spurt. Det var innan danskarna balanserade in genom grus i väggren, körde på gångbana och allmänt bufflade runt. Som vek svensk blev målgången i mitten i denna massiva klunga. VM kvalad men mest glad att vara hel. Bakdäcket var det bara att kassera. Höjdpunkten var badet i anslutning till mål.

Knappt hemma blev man redan dagen efter avvåkt i samband med start i elit på Bulycke GP. Raska ben på många göteborgare och Emil Andersson, Anders Ekh och Richard Larsen körde snyggare än snyggt. Bara att tagga upp med Nationaldagsloppet 3 dagar bort.

Nationaldagsloppet, årets bästa lopp? Lite som Forrest Gump. Det där med chokladask…Man liksom vet inte vad man får. 104 km och 1300 hm med några stygga backar. Innan start bara glada miner där Aktivitus Mattias bjöd på minnesvärt espresso. Lite skitsnack om att i början i motvinden kommer det inte hända något och stor glädje att CK Sundet Marcus Larsson också skulle köra. Redan på uppvärmningen kände man att ingen värk i benen och att pulsen var låg. Fin position i lä efter masterbilen. Sedan en Richard Larsen som stack direkt efter masterbil släppte. En Fredrik Gustafsson som också drog. Hmmm. I det läget hörde man Argon elitlaget diskutera och överlägga. ”Låt dem köra sig trötta”. Då gjorde även jag en oannonserad fartökning och började jaga de två. Detta kunde inte Argon släppa så de skickade upp Petter Persson och kollega. Grym timning för egen del då de körde upp mig till utbrytningen. En Argon offrades.

Petter var därefter halvhjärtat med i rotationen. Tre man var ändå ok och vi brände på riktigt bra. Kontrollerat i backarna och rejält på platten. Efter 5 mil körning hade vi 2.5 minuter ned till klungan. Så dags hade Argon sprängt klungan i molekyler och Marcus Svensson, Isac Lundgren och Aktivitus Jansson var i antåg mot oss. Därefter 10 man klunga med bland annat Michael Olsson (SM Vinnare 2013) och CK Sundet Marcus. Nu var det mestadels Fredrik och jag som slet där framme. Larsen sparade sig och Petter väntade på kollegorna. Efter egen lång förning upp i Landvetter backarna/platten attackerade Larsen. En trött undertecknad jagade på för att täppa.

I Landvetter blev vi så ikappkörda av Marcus, Isac, Jansson. De hade slitit hårt. I sista backen innan kamikaze nedåt mot Jonsered drog Isac, Marcus och Larsen som hade sparat lite krut. Lite utspritt då jag körde ikapp Petter med Fredrik och Jansson på rulle. In mot mål drog Fredrik bort sig. Jansson och Petter trodde jag att jag hakat av 100 m innan mål. Det var innan jag snyggkörde in i måltarmen medan Jansson och Petter brutalblåste genom gruset. 6:a. Gott nog. Nästa 10 manna gäng in 2.5 minuter senare. I efterhand vart man riktigt glad att få förmånen att sprätta med cyklister som bevisligen är flera nivåer bättre än en gammal man. Lyckan hade vart att få med Marcus Larsson i vår första utbrytning. Med spurt Marcus och tre dragviliga sista 3 milen så hade Argon haft det rejält jobbigt mot CK Sundets 2 cyklister ;-). Nu blev det bättre än bra för Argon, ett grymt starkt lag!

Därmed var det over and out. Långt som vanligt. Har då ändå utelämnat detaljer kring en massa episka långa pass i göteborgstrakten med episka cyklister. Vill bara tillägga att trots geografi och klubbtillhörighet är uppslutningen och sammanhållningen rejält bra och härdande i Göteborg. Skitskoj helt enkelt!

Nej inget VR i år men lycka till ni som kör!

GP Gbg 2 juli

Scroll to top