GoVest goes Flandern

Det finns cykeläventyr som man bara måste pricka av innan ens lekamen viker ned sig för gott. Flandern Runt är med på den listan. Kopperberg, Paterberg och Oude de Kvaremont är inga monumentala hinder men ack så klassiska.  Fredagen 4:e april var det således flyg ned till Bryssel för CK Sundet Marcus, Daniel och Gabriel. Rollsboexpressen Viktor samt David med familjer tog det ”säkrare” alternativet med husbil genom Europa. Tre cyklar in i en Opel Mocca visade sig vara en omöjlighet och väl ute på motorvägen satt vi som kungar i en betydligt större bil. Tja kungar, Marcus fick vi klämma in bäst det går. Han var dock på gott humör och ordentligt taggad, funderade redan på taktik. Väl i Brugge, en fantastisk 1300-1400 tals stad med mysig stadskärna var det bara att mecka ihop de hela cyklarna. Därefter första belgiska ölen. Med energi och lite brus i skallen gav vi oss ut på jakt efter energibars och att lokalisera vart Viktor & Co befann sig. Lite tjöt, än mer pasta och i säng inför den stora dagen.

Lördagen 06.45 stod vi längst fram i starten på stortorget i Brugge för att avverka 245 klassiska km. Bror Daniel hade med klen träningsbakgrund hade bestämt sig för den kortare 134 km varianten. 8 grader kallt, svaga vindar men löfte om sol och 15-17 grader längre fram på dagen. Efter en odramatisk start 7.02 började vi direkt med ett rödljus och en kanal broresning. Utmärkt tillfälle att lätta trycket. Väl igång laborerade Viktor med småaggressiv frontkörning för att väcka gubbkroppen. Marcus lite lägre profil men ändå snyggt i spets och framme. CK Sundet nya kläder reklam första 4-5 milen med något avbrott för någon viril italienare som vart sugen på köra. Endast han dock. Vi hade ju bara 200 km kvar… Sedan lite förvirring i första depåstopp. Marcus väck. Själv drog jag iväg ensam för kisspaus. Viktor och David körde förbi och missade mig där jag stod 30 cm från dem vid vägkanten. Således blev det till att jaga allena några svettiga km. En deppig syn då jag långt över fälten noterade att CK Sundet drog tåget jag jagade. Radio hade vart bra i det läget.

Väl ikapp Viktor och David var det lite tjöt.  Efter 9 mil hade jag kommit ifatt Marcus men på något sätt var nu Viktor och David borta. Så här långt hade loppet varit ett motionslopp i sann anda och det enda som störde idyllen var den överallt varande skitlukten. Betydligt mer distinkt jämfört med svenskt gödsel. Efter 110 km studsade vi in i det första pave avsnittet. Med min räddsla för punktering och 7 bar däcktryck blev jag omedelbart ifråncyklad. Marcus tog hjul på en jänkare och drog iväg å det grövsta. Grov pave, en helt ny bekantskap och enda positiva var att kroppen fick en rejäl massage varje gång. Fort gick det inte. Som ett extra motstånd fick vi även 13 000 nya cyklister att passera på de nu mindre vägarna. Detta utöver de 4000 som vi till största del hade lämnat bakom oss efter start. Disciplinen var dock god och för det mesta var det fritt spår till vänster. I Kopperberg hamnade jag i ett rejält köttberg och fick snällt gå av och gå första och enda gången.  Vid första depåstopp var det sportdryck påfyllning, lätta trycket… Igen. Av med benvärmare och armvärmare. Kort kort premiär! Här började det roliga (Förutom de nu fruktade platta paveavsnitten…) då banan var rejält varierad, knixig och riktigt vacker. Över fält, tvära svängar och in i återkommande backar. Mellan detta rejält snabba partier. Fick mata mestadels ensam men vid 160 km kom det äntligen assistans i form av en dragvillig tysk och fransman. Bra tryck på dessa gubbar och lite racekänsla med en smygande känsla av utmattning. Tack vare rejält med vätska slapp man den värsta svackan.

Att Oude de Kvaremont är utslagsgivande visade nästa dags proffslopp. Storgrabbarna körde detta paveavsnitt med backe 3 ggr. Tredje gången knäckte Cancellara Sagan, Boonen och övriga. För oss var det fullt tillräckligt med en gång. Desperat flackande med blicken om att hitta ett spår som var mindre brutalt för händer, armar och nacke. Det blev mitten men ack så skakigt. Slutet var nu nära och behållningen denna dag var en riktig, kort och brant godbit. Paterberg är sista hindret innan man ger allt de sista 13 flacka km in till målet i Oudenaarde. Som sig bör ville några motionärer riskera liv och hälsa genom att positionera sig och spurta om plats 4234. In i mål på en åktid av 7.14 med snittfart på ca 33 km/h. Oväntat långsamt, men med tanke på bansträckning och antalet cyklister anständigt. Trött var man. Marcus rullade in på 7.00 i åktid och var pavekungen för dagen. Viktor och David gjorde det mest rätta och utnyttjade anmälningsavgiften (30 EUR) mest i depåerna. Daniel var rejält lycklig och nöjd med sitt lopp i mål. Märkligt nog var även all utrustning helt intakt. Daniel alu test kanttråd spikraka, Viktor CX22 likaså och mina Tyr C38 bara lite dammiga. Marcus körde tubeless och antagligen det bästa valet på paven. Något vi på Govest får fundera kring till 2015. Summerar man loppet hade alla ett leende över och kvällen gick i ölens tecken. Ett annorlunda sätt att börja säsongen.

Dagen efter var Marcus kungen vid frukostbuffen och hade därefter ett stabilt entourage av korpulenta holländare och belgare som hade allehanda frågor. Vi vill tro att de hängde efter Marcus enbart med cykelsporten i åtanke. Marcus var på topp och möjligen blev det någon autograf också. Cykelsporten är helt enkelt monumentalt större i Belgien än hemmavid. Även vi drog ett strå till detta genom att hänga utanför proffsens bussar. Terpstra hurrades och intervjuades. De flesta lagen hade fina grejer och frågan var vilken buss hade vart roligast att råna. BMC, Omega, Cofidis, Europcar… Drömmarna tog tvärt slut när en proffscylist i bajsbruna bibs visade sig. Dagen till ära hade han benvärmare över bibsen i samma bajsbruna färg. Efter att vi live följt starten vart vi ambivalenta om barhäng med stor skärm eller vild biljakt på okända vägar. Demokratiskt blev det plus 40 åringarna som avgjorde till barhäng fördel. Följa loppet på storbild var det mest nyktra. Direkt efter Spartacus Cancellara avgjort igen, bar det iväg till flygplats och Sverige. Helt odramatiskt tillbaka i vardagen.

I skrivande stund är det bara några timmar kvar till att flyget går till Nice. 6 dagars cykel med race i St Tropez söndagen 13/4. Viktor och David är redan nästan där och hela Aktivitus Sports Club väntar på att förgylla vår tillvaro i småbergen. Även min lilla fru kommer ner för att heja på och lapa lite sol. Sköj är förnamnet. Tjing!

Scroll to top