Impuls get away. Torremolinos. -13 grader bytes mot +17

Tack fru och tack Norwegian. För ok och anständigt pris. När trainern började nöta på nerver var det annorlunda att plötsligt packa hoj och packa upp den en onsdag midnatt i Torremolinos. Torsdag till lördag solo kortläger. Inga konkreta träningsmål annat än att få rulla landsvägsmil, gärna i korta bibs. Passa på att plåta omgivningar och 2016 Tyr c55 högprofil hjul.

Dag 1. Costa del Sol så här års är tämligen rofyllt. Tacksamt nog är biltätheten mestadels därefter. Lite vilsen men komafull efter frukostbuffé bar det av 10.30 på Felt AR1 aerohojen. Aero i bergen, alltid aero. Målet var långt och avkopplat. Molnigt och runt 15 grader. Kortbyxor men vindtröja, vindväst, armvärmare och regnjacka i bakfickan. Knixigt mot flygplatsen och följe med rutinerad äldre belgare. Trevligt sällskap och guide en stund. Pensionär som valt att bo här och cykla i kortbibs 5 dagar i veckan.

Ensam och 4 mil senare i Coin började de riktigt fina vägarna. Nu började man mata höjdmeter. Hade hört att Ronda var ett cykelmecka men dit var det 6.5 mil. Seize the day. Fortfarande pigg efter 6 mil började allvaret. Bara uppför med högförbränning av kalorier. Började fundera på om vattnet med noll kalori brustabletter var ett smart val. Tvåpack gel var en droppe i havet med 300 kalorier. Kallt över passet på 1190 hm. Tacksamt med jacka på. Nedför och 1.5 mil senare rullade jag bonkad in i Ronda. Jaha. Inga cyklister, ingen cykelbutik, inget. Hittade en mack som stormades. En trottoar cola, en baguette naturelle, snickers och energidryck. Iväg i all hast. Tidskalkylen var nu knapp, att ta sig hem ytterligare 10 mil innan mörker. Så här långt 105km och 2200hm.

Nu bara halvbonkad och i väntan på livet var det svårt att uppskatta än mer uppför. Lite misär tills det plötsligt bar konsekvent utför. 1200-100hm och en av de vackraste och bästa utförslöporna jag upplevt. Innan San Pedro ville dock inte datorn vara med mer. 5 h i sadeln. 141 km och nästan 2600hm var de officiella siffrorna så dags. Äventyret slutade dock inte där. Att cyklande ta sig från Marbella till Torremolinos har man inte tagit med i någon vägplanering. Började med lite dirtcykling på stranden i San Pedro. Därefter stressad upp på väg 340. I ett rasande TT tempo på smal väggren, med tung trafik bredvid som extra krydda. Varken karta eller GPS angav att det fanns något alternativ. Dödskallemärkning. I halvmörker efter 8 h i cykelsadel rullade man in 19.00. 210 km och 3631 hm enligt Strava route koll. Fat burning extra allt. Somnade nästan i duschen. Skållhett vatten gjorde att ömheten dämpades. Långa 200m promenad till Burger King. Stor Milkshake, Stor iste, Största hamburgaren, extra hamburgare, pommes, espresso. Som avslut på dagen Tens rump elektricitet på nästan max mot öm höft. Inte piggare för det.

Dag 2. Sol och åter sol. Förståeligt infann sig en viss cykelångest efter gårdagen. Ändå småsugen. Nya vägar, nya vyer. Puts och kontroll av utrustningen, solgass och plåta hjul. Iväg med förstånd att rundan idag var kortare. Efter ordentligt velande hamnade jag enligt plan på väg 368 ut ur Torremolinos mot Mijas. Härligt uppför med vyer över hela Costa del Sol. På skrå och finrull innan skarpt höger och allvar med 13-15%. Varierad kvalitet på vägen men idag tacksamt kortare backar med en max puckel på 460hm. Ingen trafik och cykel när den är som bäst. Rekommenderas. Åter i Coin bar det hemåt på väg 404. Platt och utför. Lite för slö för att variera träningen förutom någon halvhjärtad spurt. Väl i Malaga sista 5 härliga km längs strandvägen till hotellet. 78 km, 3h och 1155hm innebar en betydligt piggare lekamen samt tid över för lite stadshajk.

Dag 3. Sista dagen började med frukost redan 7.30. 9.00 var det dags att klicka i. Nästan samma runda som dag 2, men ändå helt fräscht och improviserat motsols. Småkallt och dimmigt i bergen bredvid närde fega funderingar på vändbana. Lite senare med mera sol blev ändå valet på skrå mot Mijas. Efter en 2 km mur på väg 355 med upp mot 13% var man varm och genast på bättre humör. För mig är att frysa det mest demotiverande på en cykel. Det tillsammans med kedjegnissel. Därefter gårdagens fantastiska väg åt ”fel” håll. Massa mötande cyklister som hälsade. Kanske lite extra då jag dagen till ära rullade i landslagsdressen. Filmade hela den episka backen och vägen till Mijas med GoPro. Med rätt musik riktigt bra trainermaterial. Nedför och wattlöst var det slut efter 65 km och 1000hm. Rutin på packa hoj, lite sol och hemåt. En riktig powerresa.

Summerar man… Mycket korta bibs och antydan till cykelkant, kvalitetsbonk med tillhörande tvivel, fincykling och fina vyer. Mer kan man inte begära som svensk cyklist i mitten av januari…

Scroll to top