Kortläger & Veteran VM kval i ST Tropez

Kort och intensiv är orden att summera årets första tävlingsresa. Själva tävlingen var dock ett utdraget lidande…

Med direktflyg är Rivieran 2 1/2h bort från Göteborg. 11/4 var det 6 st CK Sundare och den eminente Mr. Gjörling från City-Kliniken som äntrade planet. Det borde vara lag på att äldre cyklister inte reser utan ordentlig backup. Denna gång med naprapat och sjuksköterska. Anna, Lars Erik, Marcus, Joachim och Gabriel skulle tävla. Daniel njuta av kvalitetscykling och Thomas ta hand om sällskapet och njuta av Rivieran. Huvudmålet var att kvala in till veteran VM senare i september i Aalborg. För att lyckas med detta skulle man cykla in bland de 20% bästa i sin åldersklass. Utöver race hade vi ytterligare två dagar på oss att trampa runt. För alla utom Daniel och Gabriel var detta nya vyer.

Sen incheckning 22.30 på hotellet innebar febril aktivitet av cykelmeck och kolhydratladdning. Vår bas var Napoule Sur Mer. Ca 70 km från tävlingsstart. Svårt att somna in. 05.30 söndag var det revelj. Trycka i sig baguette, sportdryck och ngn godisbit. In i bil och resa till ST Tropez. Välorganiserat och 7.40 stod vi i startfållan. På agendan var det ett Gran Fondo med gemensam start. Våra GPS visade senare på 176 km och ca 2900hm. Något vi vid start var relativt lyckligt omedvetna om. 08.00 gick starten och direkt började racet och kampen om position. Första race och lite harkrank åkte undertecknad jojo i startfältet. Noterades dock att de gånger man var lite mer framme så satt Marcus fint topp 20-30. Även Joachim krigade om position längre fram. Vaken placering och till och med en liten soloutbrytning av Marcus. För mig var det mer tufft att få igång gubbkroppen. Fick istället lida med att täta när fältet bröts av i första egentliga backen. Vid infart till dagens brantaste backe var det stop och därmed åter tvungen att jaga. Skapades klungor och i min grupp om 10-14 man var det duktiga backåkare men helt ointresserade plattåkare.

Att få igång någon form av samarbete gick inte. Franska gubbcyklister är inget bra på språk. Tryckte på platten men hamnade några gånger ensam och det var liksom deprimerande. Började därmed ta tillfället i akt att njuta av landskapet. Fullständigt fantastiskt med våren i full blom. Sällskapet var dock trist då de blåste förbi dagens första buffe vid 7 mil. Noterade massa godsaker men ville inte cykla själv. Blev lite gel och sportdryck istället. Depp. Uppför dagens längsta stigning 100-680hm vart det bra körning. Men åter lugnt därefter. Hade inte modet att sticka då det var ”bara” 8 mil bergscykling kvar. Så dags började krampkänningar komma och vätska var slut. Vid 11 mil ingen langning. Stannade vid depå vid 12 mil för att inte köra torrt. Fyllde på flaska och fick en liten munsbit från buffen. Ett beslut som innebar ensamcykling. Vips 5 km längre fram uppenbarade sig bror och Thomas med langning. Kanske lite snabb och otacksam men stannade och nu var det full bränsletank. Brorsan manade på ”Du kör in dem”. Utan de orden hade jag nog lagt ned det. Istället i tempoställning och matade. 15 min senare var man ikapp och förbi. Mosade på men åter igen var ingen intresserad. Mattheten kom nu och med den lite gruppassivitet. Nu vart istället målet att skoja till det på spurtrakan. Med minne från året innan var jag säker om att det var en platt avslutning. Passerade föregående års mål och studsade förvånat in i en backe. Arrive 2 km stod det på skylten. Fysiskt och mentalt var det årets längsta backe. Kryddad med 20% brytbacke över mållinje. Uj.

Solen värmde. Paellan var god och kompisarna alla glada. En öl senare riktigt nöjd med livet. 5 h 39 min slit. Marcus hade studsat in på 5 h 20 min. Marcus och jag hade fixat kvalet. Marcus som 35:a totalt och 7:a i sin åldersklass. Jag som 82:a totalt och 10:a i min gubbklass. Trist var att Joachim klev av. Förstår dock beslutet. Att med punkterade ben och en slitet, bytt bakdäck med för lite lim, studsa nedför branterna hade varit ett oklokt beslut. Mest imponerande var att Anna och Lars Erik slet sig igenom och i mål. Bansträckning var liksom tuffare än t ex Vätternrundan. Även mentalt med de utförslöpor banan bjöd på. Efter poolhäng och naprapatbehandling avslutades kvällen med middag utomhus (12/4…) i Antibes.

Måndag sovmorgon och frukostbuffe. Lagbild på de som hittade till den. Finn ett fel på den. Sedan stabil och lugn tur mot Grasse och tänkt Rendez Vouz med Aktivitus i Vence. Dagens utmaning var ta sig an Col de Vence. 9 km med 680hm. Således ca 7% snittlutning och runt 30 min slit. Vår svenska stolthet Gustaf Larsson har kört upp där på 24.33. Inga glada Aktivitus. Därför frejdigt igångdrag från Marcus. Jag gick om och matade en stund. Sedan drog Marcus. Försök till hålla bakhjul men segt. Första 6 min runt 370-380w. Därefter sur i ben och trög i skalle. Bara att vika ned sig och hitta sin egen takt. Marcus matade dock på och lyckades med en sub 30 min. Mycket respektabelt. Speciellt dagen efter race. Väl på toppen samlades de tappra fyra. Fantastisk åkning på platåer, uppför och nedför. Speciellt sista nedförslöpan mot Gourdon var episk. Efter 3 h 48 min, 102 km och 2200hm var det fika. Till och med icke fika aktivisten Marcus mumlade om fika sista timmen. Han hade inga invändningar denna dag. Thomas hade redan 1 h innan bokat och bevakat det bästa bordet åt oss. Som grande finale fick det bli 30 km med 730 hm utför. Ingen tyckte turen var för lång. 21-25 grader och sol. Kort kort. En bra kväll i Antibes och avslutat med Aktivitus på deras grabb mansion storlek deluxe.

Tisdag morgon var det få som hade ork att cykla. Lars Erik, Anna, Marcus och jag pep emellertid iväg och fick ihop 2 h längs med Esterelbergen. Vackert och härlig avslutning. Helt odramatiskt hemma i Sverige med ett välkommnande regn och +6 grader. Således tack till alla som gjorde denna resa och speciellt tack till Thomas som fixade oss och massa annat i bakgrunden. Blir svårt att resa utan den supporten i framtiden.

P1020265

P1020309

P1020288

P1020321

P1020341

Frankrike1

Frankrike 2

Scroll to top