Rivieran

Årets semester i Villefrance sur Mer artar sig till att bli en resa med några höjdmeter…

På plats hade det inte gått många timmar innan Frankrike och vi hamnade i sorg. Vi bor 7 km från Nice och hade tänkt att titta på nationaldagsfyrverkerier på hemmaplan. Således ingen kort tur till Nice denna festens kväll…Ord är liksom inget när förvirrade och helt utan empati varelser är i stånd att planera och genomföra dessa handlingar. Flaggor på halv stång och enorm säkerhet.

Så nära men ändå en bit bort har vi gjort det bästa av semestern. I mitt fall har jag klämt in lite turer inom ramarna för vad fru och barn accepterar och fungerar med utflyktsagendan. Meck damp som man har blev det en såld kineshoj innan resa och en nymeckad kinesskapelse som skulle med på resan. En aero variant med ”man tager det man haver” prylar. Hittade kolfiber Hive bromsar på rea för 550 sek. Byggde ett set GoVest tubisar för attack nedför. Sram Force med vikt och budget i åtanke. Nyfiken att testa.

Första passet tidig morgon uppför Col De Madone (0-925hm) med franskt sällskap en stund. Balanserat men av omtanke vände jag på toppen och kollade om min medcyklist bonkat. Bara ett reglage som lossnat helt. Med ett kvar nedför hade vi haft en fransman mindre. Utrustad kastade sig ”Bicycle Repairman” över problemet. Fixed. Väl nere på platten ville jag liva upp passet lite. ”I go hard 40 seconds, then you sprint 10 when I shout GO”. Budskapet gick fram och vi hann med 5 st. Alla nöjda. Dagen efter fredag var jag lite trött så bara sightseeing tur. Vilka vyer (Se foto). Underskattade dagen innan samt tisdagens CK Sundet pass där vi hade försökt avliva oss lite med lagtempon, fri fart backar och kantvindsattacker.
Lördagen borde ha varit vila men jag lyckades smita ut 1h 15 min och spana in Monaco. Nu började ben vakna lite och ambitioner för söndag.

Söndag! Iväg 08.10 svalt med 22 grader och synnerligen lovande. Först en episk kuststräcka Villefrance sur Mer – Menton, närmast helt utan trafik. Sedan första 0-700hm klättringen i stadigt tempo Menton-Castellon. Ned till Sospel och där började Col du Turini klättringen (370-1609 hm). Hade glömt lite hur den var och matade på. Första delen är magiskt på skrå genom en storslagen ravin. Snälla 4-10 % lutning mestadels. Väl i Moulet på ca 1000hm började allvaret med långa sträckor av 10-14%. Nu började trötthet och visst tvivel infinna sig. 2 halvliter till toppen med totalt nästan 3h, varav 2h klättring? I dessa backar är jag dessutom en tungviktare. Sliten rullade jag in på cafét. Dubbel espresso, en bar och cola. Hade ändock putsat på perset från 2013 med 7 min. Nu 2.07 och näst snabbast av alla Strava nördar Menton – Col du Turini. Ett bortglömt segment. Piggare ville jag ha en liten bonus. Därmed klättring till 1807hm. Nytt topprekord och belönad med utsikt som heter duga.

På cafét hade jag blivit granskad av några andra Memils. Vi är ett fåfängt släkte. Så när jag började bomba på utför så ville de bomba än mer. Denna manlighetsmätning pågick i 10 min innan jag avgick med segern. Tur nog avslutades denna hets innan utför serpentinerna (10-17%). Dessa avverkades uppmärksamt och med största respekt. 2500hm och 125 km i cykelsadeln. Ett långpass och därmed skall peach ice tea ersättas av Heineken denna dag. Det är jag värd.

Nästkommande dagar kommer jag försöka att bräcka gamla personliga rekord i Col de Madone, Col De Eze och kanske Col de Vence. Har inga illusioner. Är både äldre och tyngre. Trösten är att till Veteran SM och NM kommer jag vara solbränd och rustad med bättre spurtwatt än någonsin…Hörs

GoVest Aero (1)

Turini