Veteran SM 2015 – Stabila veteraner och pulsrekord

Helgen 3-5 juli, en rejäl svettohelg. 27-30 grader i ett Sunne som i sommarskrud var så vackert som det kan vara i Sverige. Hotellansvarig Marcus hade överträffat sig själv med att boka en mindre herrgård i Gräsmark. 2 mil utanför Sunne. Rummen var stora och även pool fanns. Likaså några miljarder mygg. Några färre inomhus. Fortfarande bättre än året innan då fyra man kamperade på 4 kvm i mysig stuga. Undertecknad fick Fredrik som rumskamrat. CK Sundet teamet som skulle mäta sig mot Sveriges bästa gamlingar var således följande…

I H40-49, Viktor T, mannen med mest lungvolym, störst hjärta och lagets bäste posör. Marcus M, raketen som med sin tidigare medaljskörd hade bodyguards och groupies från alla klubbar. Staffan S, med comeback från diskbråck och med vetskap om att han kanske skulle lida mer än vi andra. Jan W, äldst men rookie i dessa sammanhang. En kille som meckade mer än cyklade denna helg. Nämnde Fredrik H, som bad en stilla bön om vårben och mindre allergisk skit i luften. Gabriel N, glad att få hajka med dessa grabbar och med ambition att lyckas aerodynamiskt. I H30 hade vi Anders Andersson, ung slitvarg med backe som specialitet och D40 Charlotte Brems, som hoppades på form efter förkylningar.

Efter en rejäl svettonatt, myggsurr och knackig sömn fick solen ändå en på gott humör denna fredag och första tävlingsdag. Halvskoj frukost och ut till tävlingsområde för att reka. Goa arrangörer med koll på detaljerna innebar lugn och go stämning. TT banan visade sig vara en inledningsvis backig historia. En varvbana med liten tarm för vändning. Sagolikt vacker och böljande med trolig medvind hemåt. Antagligen bästa TT banan på länge. Endast överträffad av VM banan i Trento 2013. Allt på topp och enda oron var värmen. 30 grader var lovat vid start runt 17 tiden. Fördriva tiden till dess. Lite buffé, massa dricka och försök till att hämta ikapp sömn. 16.41 Startade undertecknad. Som alltid med oro att man värmt upp för lite, men hur gör man det bäst och lagom i 30 graders värme?

TT lopp är en balansgång om att öppna lagom utan att tappa, att lägga kraft på rätt ställen och att köra smart. Än mer aktuellt på denna bana. Redan från start kändes det som att springa på stället i en höjdhoppsmatta. Efter inledande backar rejält trött och svårt att få upp farten. Försökte att ta i och ha den där balanskänslan av att må dåligt men inte gå in i syraväggen. Tufft med andningen och lidande. Intalade mig att med denna värme så var det lika illa för alla. Försökte hamra på men kort stubin till utmattning. Väl i mål och senare analys av data hade jag kört hela loppet med en medelpuls på 95.3% av max. Med låga wattvärden. Jämfört med prestationer tidigare under våren. 12:e plats och långt efter. Viljan fanns men inte något annat denna dag. Istället imponerande körning av Viktor, som länge hade medalj inom räckhåll men slutade 5:a och Marcus guld som lyste upp denna kväll. Marcus hade med pannben och ben klämt sig in och fixat ånyo ett SM Guld! Grattis! Övriga aerogubbar och tjejer kämpade även de. Staffan in som 16:e i ett starkt startfält. Fredrik fick inte till det. Jan sönderstressad av meck vid start men säkert marginellt klokare. Anders olyckligt i backen. Öm och skrapsår. Charlotte 5:a.

Kvällen firades i Sunne city med pizza i mängder och ett kvällsdopp. I ett själsligt svagt ögonblick med vilja till revansch, ivrigt triggad av Marcus lovade undertecknad att odla skägg. Utifall Viktor och denne åkte på smisk av Marcus och Staffan i partempot dagen efter.
Partempot… Efter en hård öppning, där min vila bakom Viktor inte var vila, blev det till att lida ordentligt på hemvägen. Viktor fick här ta största ansvaret och det var nästan stopp i gubbkroppen. In som ledare med nästa 1.5 minut. Kände dock att vår andra hälft var långt ifrån optimal. Något som straffade sig med att Marcus och Staffan knep guldet med 12.8s marginal. Guld och Silver till CK Sundet! Med vissa konsekvenser… Maximal pott till klubben och en härligt leende Staffan.

Efter en kväll på krog med lättöl, där män talade allvar var det att med ångest åter ta sig tillbaka till myggen. Ny analys av filer och åter hög puls i värmen och beskedliga watt. Kanske helt enkelt ur form just denna helg, kass hantering av värme eller något annat gubbproblem. Skit samma, vi hade helt enkelt haft riktigt kul så här långt på denna gubbhajk och CK Sundet skulle bli att räkna med på linjet.

Med 2 h svettosömn var man rejält sugen på en frukostbuffé (Not). Vädret var i alla fall en karbonkopia på dagarna innan. All in med aerohjälm, Golden suit och aeroflaskor och aerohoj. Dock ej vaxade ben. Barbröstad med dragkedja i botten nästan hela loppet. Iväg var det mäktigt att hela CK Sundet var i spets. 6 gubbar i snyggaste stassen. Ambitionen för dagen var att vara med och ha rätt gubbe in i spurten eller utbrytning. En lugn början med lite attacker från Viktor, mig och Marcus. In i den förväntat tuffa backen blev vi besvikna. En åkbacke som var alltför snäll för att tunna ut. Likaså vinden svag och på fel ställen för att erbjuda kantvindsåkning. Skaplig fart mestadels. In på varv 2 av 3 (46 km varv) drog Viktor. I spets försökte vi kontrollera. Något vi gjorde bra då det inte blev något organiserat inkörningsförsök. Luckan växte och Viktor fick med sig Uni Jansson samt en bryggande åkare från Eci. In andra gången i åkbacken gick det lugnt. På slutet satsade jag att dra på för fullt för att köra loss och brygga. Nedför jagade klungan ifatt och där lade jag ned det försöket.

Åkte ned till fjärde led och Marcus placerade sig nästan längst fram. Sedan smällde det. Marcus och annan cyklist krokade i varandra i 50 knyck och vips var det kaos. Hittade lucka mellan liggande cyklar och cyklister. Vågade inte bromsa mycket för att få in någon bakifrån, hoppade och vet inte hur men kom igenom mirakulöst. Bakom smällde det än mer. Jan åkte ut i terrängen men ok. Hann notera Marcus hjul var skräp och ut i periferin. Slutade cykla och diskussion med Fredrik och Staffan. Staffan skulle kolla läget och jag började jaga ifatt klungan som nu körde organiserat med 10-12 stockholmare för att hämta in Viktor. Väl ikapp, förbi alla och precis bakom för att störa inkörningen. Några km inför sista varvningen var klungan ikapp.

Vid langning ett snack med Viktor som var upptagen jonglera 6-8 flaskor i plastpåse. ”Antar denna aerooo flaska är din Gabriel” muttrade Viktor. Enligt Viktor utsago var han fortfarande vid god vigör. Vilken cyklist! Väl klara med vätskejonglerandet fick vi förfrågan av listig Gartman om att köra i mesbacken. Jag svarade att vi skulle köra hårt där. Tänkte tvärtom. Därefter drog jag iväg med Viktor på hjul. Där försökte vi på nytt komma loss med lite hårdkörning men fruktlöst. Efter detta mattades tempot med undantag för en cyklist som vi släppte. Efter balanserad körning uppför var alla ikapp och samlade. Nu nervöst med 65 cyklister över hela vägen. Självförvållat inklämd till höger. Viktor lite mer rutinerat längre fram. I 7-8 km försökte jag avancera utan resultat och ibland nästan ut i terrängen. Resignerad och deprimerad. Starka adrenalinstinna gubbar i en spurt. Framtidsutsikterna var inte ljusa. Drog upp dragkedjan på Golden suiten utifall. Hoppet är trots allt det sista som överger en.

Den lilla vind som fanns blev plötsligt sesam öppna dig. Klungan drog sig lite till vänster. I samma stund med 5 km kvar laddade tempo 3:an Lindskog för utbrytning. Tog direkt hans hjul med liten insats på 800w ngt. Förbi till höger i motvinden. Efter Lindskog tryckte jag på rejält i min förning. Nu var jag längst fram men med sura ben och fortfarande 60 spurtsugna gubbar på rulle. Slog då av och hamnade på 4-5:e hjul in genom näst sista kurva med 1.5 km kvar. Höll hjul i svag kantvind men tvekade med 3-400m kvar innan målrake kurva, när cyklist framför släppte lucka till topp 3-4. Denna tvekan innebar lucka och in efter de tre första på målrakan. 1:an hade nu lite luft. Fick till en fin spurt med jämna watt runt 930 och 61 knyck, passerade två cyklister. In över mållinje som tvåa. Därefter kom hela den nu upphetsade flocken. Förvånad just då, kanske bedövad också för maxpulsen hade varit 200 i spurten. Kan nämnas att min maxpuls varit stadig kring 195 de sista åren. Några minuter senare många tack till Lindskog för tidigare insats. Just då rätt nöjd. Marcus kom glad fram, blev där lite minidepp att se honom skrapad. Nyktert hade detta varit ett perfekt upplägg för vår kanonspurtare och troligen bättre utfall för CK sundet. Viktor fick man en kram av och det var liksom rätt gött just då. Män emellan.

Linje är dock linje och även om CK Sundet denna helg hade grymt åkstarka gubbar så lyckades vi inte helt få till strategin. Det man ser på TV och som gör cykel till den dynamiska sporten den är. Att som lag få ut det mesta från varje individ med hänsyn till terräng och motstånd. Det vi tar med oss är att vi på 6 man var bland de mest aktiva. Efter kraschen på 3 man var fortsatt en av de mest aktiva klubbarna i loppet. Med lite mer tur (kraschen) hade vi kanske kunnat göra något riktigt mäktigt. Det kommer. Fram till dess är man grymt stolt att får köra med dessa gubbar. SM var bara ett race. Vi har det så ofantligt kul på alla träningspass och det är där vi bygger grunden till att leva drömmen…Att få låtsas vara en riktig cyklist.

Ps. Tommy Prim inviterade oss vid lunch dagen innan linjeloppet att testköra banan med honom. En ära och sjukt sugna. Vi backade, matta och i 30graders värme. Nästa gång tillfälle ges blir vi mer än gärna kränkta av denna cykellegend.

Ps2. Cykelklubben CK Sundet blev bästa klubb på Veteran SM och får därmed äran att i åtminstone ett år framåt förvara och visa upp en prestigefylld pjäs på hemmaplan.

Gabriel VSM silver linjeMarcus VSM guld TT