Gubbwatt VM Trento Italy

Mätt på cykel, därför har det dröjt med att summera årets sista racehelg…

18/9 var onsdagen vi samlades på Landvetter för att baxa in ett ovanligt stort bagage. Viktor Torstensson och undertecknad med varsin linje och TT hoj och bror Daniel med enbart linje. Vi var lugna och förväntansfulla. Viktor möjligen lite mer uppspelt då han och flyg är inte helt i symbios.
Efter en odramatisk landning i Verona var det till att trycka in allt i en VW Touran. Smart cykelbil det där, ett utlåtande utan den minsta sponsring.

Vi lyckades aldrig pricka motorvägen utan njöt av en avstressad bilresa på småvägar till Trento. Väl på Hotellet 10 km utanför Trento utbröt febril aktivitet med att skruva ihop cyklar. Detta skruvande fortsatte intensivt under 5 dagar framöver. Något man var hjärtligt trött på så dags. Viktor somnade in redan 6 på kvällen – Babygubbe. Nyströmzzz drog en härlig 1 h repa in bland vin- och äppleodlingar. Vackert landskap och goa 20 grader.

Första morgonen innan dagen D för VM tempot traskade vi ned och mumsade i oss en ovanligt bra frukost, mer än bara inplastade bakelser som annars är brukligt i Italien. Därefter än mer meck och ut för att testa VM banan på TT hoj. 15 km bort kom vi in på banan och körde två varv. Lite skraj var man därefter. En vacker bana med rejäla klättringar men huvudbry inför vissa knixiga partier och 5 km utför (5-11%) med serpentiner. En bana för de med både en stor portion mod, skicklighet och ben. I mitt fall lite sisådär med det förstnämnda.

Eftermiddagen ägnades åt Trento. En vacker stad med massa historiska byggnader. Stortorget var helt vigt åt VM kommande 4 dagar och redan på torsdagen kördes en team relay med landslag som vi spanade in. Stort och proffsigt arrangemang med intåg, flaggor, TV direktsändning i RAI etc. 1600 cyklister från 38 länder. Ett VM som var slutmålet för de som under året lyckats kvalificera sig i någon av de 8 tävlingar som avhållits runt om i världen. I mitt fall Köpenhamn för tempo och Charly Gaul Gran Fondo (Trento, Italien) för linje.

Elitidrottsgubbar som vi var (undantag unge Daniel) blev det lite mysigt cykeltjöt innan tidigt sänggående. Viktor mumsade in först igen. Morgnarna var dock helt Viktors grej och än idag vet vi inte vad han uträttade när han friskt skuttade upp typ 1-2 h före oss andra. Fredag morgon drog vi en sista TT inspektion och därefter frukost.

Starten för TT loppet gick i Cavedine. I min gubbklass var det ca 65 startande. Väderleken var kanon om än seg kantvind mot hem. Startade friskt uppför de första 2 km. Sedan liksom väntade jag på backen utför, blev inte riktig fart då vinden var emot. När väl lutningen ökade blev det till att göra det bästa av läget. Några serpor innebar att toppfarten ”bara” blev 74 km/h. Lite smårädd. Väl nere var det fullt tryck uppför och de kommande bitvis knixiga 8 km på platten. Coolt var att man hade en RAI helikopter som tight följde mig. Den videofilen har vi detektivat fram och länken finns nedan… Med respekt för kommande 3 km backe (7-13%) blev jag lite försiktigare på slutet av platten. Väl i backen var det bara ett lidande. Passerade 3 cyklister som hade än mindre roligt än jag. Tror att jag här brände det mesta av krutet. Sista 5 km hem med 2-6% uppför och kant mot var misär. Snittpulsen hamnade på 93% av max. En 14:e plats var väl ok även om förhoppningarna hade varit att göra ett mer balanserat lopp. Strava analysen i efterhand visade på att jag tappat 45s i nedförslöpan mot 2:an i min klass. Även på platten tappade jag. Mor min och hennes man som var på plats och på genomresa i Europa var dock nöjda med showen.

Glädjeämnet denna dag blev Viktor. 2:a! Detta efter en grym körning. Rejält stolt över den gubben denna dag. Nu hade vi även en anledning att besöka prisutdelningen. Viktor strålade. Finns motivation till nästa år siktar vi kanske båda än högre… Vi är ju båda nybörjare i sporten, trots ålder. En parantes var ryssen som kom 2:a i h50. ”Den grabben har bitch tits utropade jag!” En senare googling gav för handen att gubben hade åkt fast för doping 2005 när han vann veteran VM…Patetiskt och säkerligen ingen ovanligt i gubbklungan. Besvikelsen här var att endast vinnarna i respektive klass verkade vara de som dopingtestades.

Lördagen var en återhämtningsdag, not… Allt började som en slapp tur till Riva de Garda. Fotdopp i sjön, lite snack med ankorna och espresso för fettförbränningen. Därefter hemåt. Efter 75 km tyckte Viktor i all välmening och snäll som han är, att vi skulle förgylla bror Daniels cykelresa. Detta genom att cykla baksidan uppför Mont Bondone (1650 hm). Nätt backe på 23 km…Daniel var med på detta, han brukar ju inte banga för berg. Därmed ingen återvändo. En bit innan toppen tog Daniels bränsle slut. Viktor agerade då Cola kurir och fick upp Daniel till toppen. Nedför, vilse och slutligen på hotellet efter 4.5 h / 110 km / 2250 hm. Perfekt upplägg inför morgondagens linjelopp. Daniel däckade och jag och Viktor panikjagade kalorier. Inget party denna kväll…

Efter en natt i kompressionsbyxor (Min första) var det rejäl frukost och uppställning på stortorget för 112 km – 3000 hm linjeloppsstart. Bredvid mig var det fokuserade gubbar samt en Italienare som ogenerat tömde blåsan mitt bland oss. Efter masterstart fick jag tvärnita två gånger pgr av vurpor. Tacksam varje gång. Första 6 km backen gick i ett högt tempo och på toppen fick jag sällskap av Viktor, vars grupp hade startat 2 min efter. Nedför otäckt fort. Sedan fick vi lägga rätt mycket kraft på att jaga ikapp storklungan. Här var Viktor en riktig maskin. Väl i 300 manna storklungan hamnade Viktor vänster, jag höger. Två rejäla rondeller senare där jag körde runt och vänster genade, var jag inför näst sista backen bland de sista i klungan (Urusel taktiker). Viktor däremot hade gått på utbrytning (!) och skaffat sig en 1.5 min cushion in i backe 2 (11 km med 6-11%). Denna backe gick riktigt bra och jag körde förbi massa cyklister. Över krönet var det bara att ösa på och nedför toppade jag 92 km/h. Blev ändå passerad av många… In mot sista målbacken som var Mont Bondone var det 10 km transportsträcka. Sista backen var 20 km med 1450 hm – snittlutning på 7.3%.

I denna backe försökte jag hitta en bra rytm men det liksom blev inget. Var trött och kraftlös, drack och drack. De föregående tuffa 90 km hade sugit lite musten ur en. Gnetade upp mig till toppen och konstaterade att 3 h 59 min räckte till en 33:e plats bland 160 i min klass. Viktor kom upp på 3.51 och hamnade på 25:e plats i sin klass. Riktigt tacksam var man att bror skjutsade oss till hotellet därefter. Därmed slapp man 30 km utförscykling.

Kvällen innebar rejäl späkning med massa, massa mat… Österrikisk Korvtallrik, Italiensk Pizza, Friterad deg, Frukt, Ekologisk glass, öl, dricka, kakor och choklad. Allt ned i samma mage. Massa skratt och än mer skratt. Därefter upp mitt i natten och hem med världens säkraste flygbolag. Ett mantra som vi matade in i Viktors undermedvetande under hela resan. Numera längtar han efter nästa flygning med Nyströmzzz. Väl hemma grymt trötta på meck och allt som har med cykel att göra. Om några veckor efter en fettkur kanske det är dags att tänka 2014…

Imponerad att Du som läsare kommit så här långt… Viktor körde Tyr T55 hela resan. Jag körde dels på Tyr C55 samt linje på våra alu testhjul. 1400 g alukärlek och ingen bränd lukt utför.

1 min 55 sek in i filmen är det old boy Gabriel som får 2.46 sekunder fame…

Silver Viktor!

DSC03108

Scroll to top